Fotograf Johan Beijer

Alla vill ta bra bilder, men vad menar vi när vi säger att en bild är bra. Finns det någon som bestämmer vilka bilder som är bra och vilka som är dålig, nej givetvis inte. Däremot om vi vet hur människan funkar när vi tar bilden, kan vi ta en bild som tilltalar fler, och därigenom klassas som en bra bild. Jag kommer här och framöver tala om olika komponerings regler man kan använda när man fotar, ibland använder man en ibland flera samtidigt men kom ihåg att detta bara är rekommendationer och skall användas efter eget huvud.

Den första och kanske mest användbara regeln är tredjedelsregeln. Det finns två varianter av regeln, men vad som är gemensamt för båda är att man delar in bilden i nio lika stora delar (se bilden).

Första varianten är att som jag använt i bilden här ovan är att fylla 2/3 av bilden med huvud motivet och att den sista tredjedelen med något så lugnt som möjligt, detta för att skapa balans i bilden.

Andra varianten är att placera huvud motivet längs med ett av dessa tredjedelssträck, eller ännu hellre i en skärnings punkt mellan två sträck (röda punkterna i min bild). Som ett exempel kan vi ta en porträttbild, där eftersträvar jag alltid att placera ögona så nära översta tredjedelssträcket som möjligt, och har jag möjlighet att placera ett öga i skärningspunkten mellan två sträck gör jag det.

Detta är kortfattat vad tredjedelsregeln är, och hur den kan användas. Värt att notera är också att i sökaren eller displayen på de flesta kameror kan man få upp ett rutmönster med dessa nio rutor, använd det. En liten övning för nästa gång ni fotar bilder som innehåller en horisont, prova att lägga den på 1/3, ½ och 2/3 av bildens höjd och se skillnaden i resultatet.

Andra bloggar om: Bildkomposition, Foto

Att ta sina bilder från datorns skärm till bilder på väggen eller i en fotobok, bjuder på sina egna utmaningar. Många kan lägga mycket tid på att ta bra bilder och sedan redigera dem i bildbehandlings program för att få till det sista, för att sedan skicka dem till närmaste fotolabb utan att tänka på vad som händer med bilden där. Har man tur får man tillbaka något som liknar den bild man hade på skärmen, har man otur är det något helt annat. Jag ska försöka gå igenom några av de fallgroppar jag själv gått i och hur du kan undvika dem.

Många som tar steget från kompaktkamera till en systemkamera blir besvikna och upplever att bilderna blir sämre både på skärmen och utskrivna, detta beror på att system kamerorna i grunden inte lägger på lika mycket färgmättnad, kontrast och skärpa som kompaktkamrarna gör. Man måste allts själv ställa upp dessa för att få de resultat man vill ha, eller redigera bilderna i datorn innan de framkallas, då jag själv enbart fotar i raw så väljer jag att göra detta arbete i datorn. För att på ett ärligt sätt kunna bedöma det slutliga resultatet måste man ha en bra och kalibrerad skärm, men tyvärr finns det skärmar som hur mycket man kalibrerar inte visar färgerna korrekt. Att kalibrera skärmen kan man göra på två sätt antingen med hårdvara, man placerar en sensor påskärmen som sedan läser av hur skärmen visar olika färger och gör sedan en profil för skärmen. Eller genom mjukvara t.ex. Adobe Gamma om man har Photoshop, man får inte alls ett lika bra resultat som med hårdvara men det är biligare, och oftast bättre än att inte kalibrerar alls. Okej du har nu en kalibrerad skärm men bilderna blir i alla fall inte som du tänkt dig, en trolig orsak är att du har fel färgprofil på bildfilen, här gäller det att skilja på färgprofilen som skärmen använder för att visa bilden och den som ligger lagrad i bildfilen de är två helt olika. De flesta proffslabb har på sin hemsida färgprofiler som man kan lada ner,och konvertera sina bilder till för att efterlikna resultatet hos den färdiga pappers utskriften på skärmen, detta skall man göra innan man laddar upp bilder till dem. Alternativt finns det en typ av profiler som man bara softproofar mot, kan beskrivas som att simulera den färdiga bilden utan att ändra den färgrymd som är sparad i bildfilen. Är det så att labbet använder den här metoden eller inte alls anger något om vilken färgprofil de använder brukar det vara säkras att spara filen med färgrymd(profil) AdobeRGB 1998, för det är den vanligaste och mest vedertagna för skrivare.

Nu när vi får rätt färger i bilden har vi kommit en lång väg men det finns fler saker vi kan göra för att få en så bra utskrift som möjligt, kolla på labbets hemsida vilken upplösning de vill ha bilderna i och konvertera själv dina bilder till rätt upplösning, det brukar vara mellan 240 och 320 dpi för pappers utskrifter, anger de inget använd 300 dpi, för canvas och andra material kan det vara så lågt som 100 dpi, kolla på labbets hemsida eller ring dem och fråga. Och när du håller på ser du till att längd och bred på bilden blir korrekt, om du måste för att få rätt proportioner på bilden beskär den i detta läge. Har jag inte gjort det tidigare skärper jag nu bilden, unsharp mask brukar vara bäst, jag kollar också bilden när den är 50% för att snabbt se om det finns några fel eller konstighetr, och varför jag gör det vid 50% är för att jag får bättre överblick. Nu har du en bild fil med rätt färgprofil, rätt upplösning och rätt mått, spar bilden på ett nytt ställe och ett tips är att i filnamnet ange vilken storlek du skall framkalla den i t.ex. avsluta filnamnet med ”_15x10.jpg” om du avser att framkalla den i storleken 15 x 10 cm. Personligen skickar jag alltid filerna till fotolabbet i jpg format, för de går fortare och jag kan inte se någon skillnad mellan jpeg och tiff, andra skickar i tiff och hävdar att det vist går att se skillnad, gör det som känns bra.

Några avslutande tips, om man är osäker eller provar ett nytt fotolabb skicka bara en mindre mängd bilder och testa, och labbens profiler är färskvara så ladda ner dem igen minst varje halvår. Kolla också en extra gång att Labbet inte läger på några egna korrigeringar nu när du lagt så mycket tid på att få en optimal bild. Lycka till.

Andra bloggar om: Foto, Framkallning, Fotolabb