Monthly Archives: juli 2009

Smart Collections i Lightroom

Det finns massor av möjligheter att sortera bilder i Lightroom, men en av de som jag kommit att använda mer och mer är Smart Collections, där man själ skapar olika regler för vilka bilder som skall ingå i samlingen. Jag använder oftast det genom att ge olika bilder olika keywords, t.ex. på bilder jag publicerar på hemsidan lägger jag till “Hemsida” som kyword på och det dyker då genast upp i min samling “Bilder som finns på hemsidan”. Man är givetvis inte begränsad till keyword utan man kan använda massor med olika kriterier för att bygga upp urvalet man kan även ställ dem mot varandra, jag ska strax visa hur man skapar ett urval, men bara för att ge dig ett exemple så säger vi att vi vill ha fram alla bilder tagna med med ett specifikt objektiv och där du använt blixt och som du givit betyget tre stjärnor eller högre, inga problem du sätter bara regler som passar. Om du senare tar bilder som passar in på dessa regler kommer de automatiskt att dyka upp i samlingen, så det är bara din fantasi som sätter begränsningarna.

lightroom_smatr_col

För att skapa Smart Collections klickar du på plustecknet (se pil) och väljer Create Smart Collections…, i fönstret som kommer upp måste du först döpa samlingen till något, och mitt tips är att vara tydlig och inte skriva “Album 8″ för om två månader har du glömt vad det är. Lite längre ner vid “Match:” kan du välja om alla regler skall stämma för att bilden skall visas eller om det räcker med att någon är uppfylld. Sedan är det bara att lägga till en regel och använd plustecknet längst till höger för att få en ny rad med urvalsregler, håll på så till du är nöjd och klicka sedan på Create, genast visas bilderna som uppfyller vilkoret/vilkoren.

Hopas detta lilla tips kan vara till nytta.


Andra bloggar om:


Canon 100/2.8 Macro USM

Canon 100/2.8 MacroFör två veckor sedan köpte jag mitt första riktiga mackro objektiv, någonting som saknats i min kameraväska länge. Att bestämma sig för vilket objektiv jag skulle köpa var inte lätt, alla som jag tittade på verkar mer eller mindre likvärdiga. Till slut föll valet på ett Canon 100/2.8 macro USM, jag kan inte peka på något specifik som avgjorde till Canons fördel men med en närgräns på 32 cm och en brännvid på 100 mm kändes det som man skulle få ut mest av det både som macro och vid porträtt fotografering.

Jag har provat det i all möjliga situationer både vad gäller ljus och val av motiv, och som man kan förvänta sig är det ett väldigt bra objektiv vad gäller skäppa, kontrast och färgåtergivning. Autofokusen är väldigt exakt om en lite långsam (som alla macro), värt att notera är dock att objektivet har två lägen och väljer man att bara ha en närgräns på 48 cm så fokuserar det betydligt snabbare. Jag har blivit bortskämd med IS (stabilisator) på mina objektiv och trodde att jag skulle sakna det på det här, men jag har inte upplevt det som något problem. Antagligen är det mitt val av motiv som spelar in, och att arbets tempot vid macro fotografering är lägre. På det hela taget är det ett objektiv jag varmt kan rekommendera till alla som gillar att fota närbilder, jag köpte ett bra macro objektiv och fick ett bra porträtt objektiv på köpet.

Några bilder tagna med objektivet. LövMaskrosBlommaMalinÖga


Andra bloggar om: , ,


GIMP det fria alternativet

Jag skriver mycket om bildbehandlings program som Photoshop och Lightroom, jag är väll medveten om att det är program som inte alla anser sig ha råd att köpa. Därför vill jag tipsa om ett väldigt bra alternativ som är helt gratis, GIMP. GIMP är ett ganska litet program jämfört med Photoshop, med sina ca 40 mb, men det är ändå helt jämförbart i funktioner. De ända två funktioner jag ofta använder i Photoshop men inte hittat i GIMP är liquify och smatr objects, om ni vet något plugin för dessa funktioner säg till. Styrka med och anledningen till att GIMP är gratis, är att det är ett Open Source projekt, enkelt utryckt sker programutvecklingen av frivilliga och alla som vill och kan får bidra, programmet är ”modul” baserat så om inte en funktion finns och någon utvecklar ett plugin för den funktionen, så är det bara att installera in det i programmet.

GIMP utvecklades en gång i tiden för Linux, och har fortfarande kvar en del egenskaper från Linux tiden, men det finns i dag versioner både för Windows och Mac.

Så är du i behov av ett bra bildredigerings program och tycker att du kan göra för lite med bilderna i Picasa, prova GIMP.


Andra bloggar om: , ,


»crosslinked«

En video om att friläggning i Photoshop

Efter bildFörre bildJag älskar att fota utomhus med naturligt ljus och bara använda blixtar och reflektorer för att ljusa upp skuggorna, det ger i mina ögon de bästa bröllops och porträtt bilderna för folk tenderar att vara mycket mer avslappnade ute än i en studio. Men då jag fotar makeup och kroppsmålningar behöver jag den extra kontrollen studion ger över ljus och mörker, för att få det resultat jag och makeupartisten vill ha. Dessa bilder blir oftast tagna mot en vit eller enfärgad bakgrund, inte alltid så spännande men det framhäver sminket. Sedan kan man ju alltid gå det extra steget att lägga in modellen över en annan bakgrundsbild, någonting som för mig alltid har varit tidskrävande och jobbigt särskilt om modellen har haft yvigthår. Jag har provat massor med metoder och tekniker för att göra jobbet, ja det funkar men man får jobba för resultatet.

Idag har Scott Kelby, Deke McClelland författare till flera böcker om Photoshop, som gästbloggare på sin blogg. Deke gör en 30 minuter lång video där han visar på hur man väldigt snabbt och enkelt kan frilägga en modell med yvigthår utan att förlora detaljer, så har du någon gång känt behovet av att frilägga personer från enfärgade bakgrunder eller tror att det är en kunskap som kan vara bra för framtiden, ta en titt här och häpnas (videon är ca 30 min).

Jag kunde inte låta bli att testa metoden, och blir resultatet så bra som ovan från en lågupplöst bild och 3 minuters arbete, kan jag bara tänka mig hur det blir om man har en högupplöst och verkligen jobbar igenom alla stegen.


Andra bloggar om: ,


Den fotografiska triangeln

Jag har i tre inlägg berättat om ISO, bländare och slutare, tillsammans bestämmer de hur den slutliga bilden ska se ut. Ibland talar man om den fotografiska triangeln där de utgör de tre hörnen, beroende på vilket resultat jag vill ha varierar jag en eller två av dem. Som ni har förstått kan jag få in mera ljus i kameran genom att använda ett mindre bländartal eller öka slutartartiden, jag kan också välja att ökar ISO:t för att kunna ta bilder i mindre ljus. I moderna kameror har du ett “programläge” (P) är kameran väljer slutare och bländare utifrån det ISO du har valt, du kan alltid påverka valet genom att vrida på en ratt på kameran, minskat bländartal ger en kortare slutartid och tvärt om. Du har också ett läge för “bländarautomatik” (Tv alt. S) där du bestämmer slutartiden och ISO:t men låter kameran avgöra vilken bländare som används, detta läge är bra när man fotar skar som rör sig. Det sista läget man har är “slutarautomatik” (Av alt A), här bestämmer du vilken bländare som skall användas och därigenom skärpa djupet i bilden.

f9 för att få skärpa i hela bilden.

f9 för att få skärpa i hela bilden.

För att få en bild av vad jag menar kolla in den här sidan. I senaste generationens systemkameror kan det också finns funktioner för automatiskt ISO, eller att du kan bestämma att om kameran behöver längre slutartid än tex 1/100 s på ett givet bländartal ökar den ISO:t i stället för slutartiden.


Andra bloggar om: , , ,


Vad är slutare

Slutare är den del av kameran som reglerar hur länge filmen/sensorn utsätts för ljus, men vad vi fotografer menar när vi säger “slutare på en sextiondel” eller bara “slutare 60″ är slutartiden, den tid som sensorn blir utsatt för ljus i delar av en sekund. Jag ska här berätta lite mer om både slutaren och slutartiden och hur det påverkar den slutliga bilden.

Slutaren kan antingen vara elektronisk eller mekanisk, den elektroniska slutaren är biligare och enklare den kräver ingen eller mycket lite plats i kameran, därför är den vanligast i kompaktkameror. Det är helt enkelt en strömbrytare som slår på sensorn för en bestämd tid och under den tiden registreras bilden, fördelen med den här lösningen är att den är bilig, strömsnål, ljudlös och nästan aldrig går sönder. Nackdelen är att det blir en viss fördröjning mellan det att man trycker på avtryckaren och bilden tas och alla som någon gång slagit på en lampa kan se att den lyser till lite starkare precis när man slagit på den (bara en kort blinkning) samma sak drabbar sensorn när man slår på den. Mekaniska slutare har fördelen av att vara väldigt exakta, snabba och man har inte problemet med ström topparna eftersom sensorn kan vara strömsatt innan bilden tas. Nackdelarna är att den kräver utrymme och som allt mekaniskt slits och går sönder. Mekaniska slutare finns i flera varianter men den vanligaste i systemkameror är ridåslutar, namnet kommer sig av att den reglerar ljus insläppet genom två ridåer som rör sig framför sensorn. Fördelen med den här tekniken är att det går att få väldigt korta slutartider och att den är förhållande vis bilig, en annan fördel är att tiden från det att man trycker på avtryckaren tills bilden tas är kort. Nackdelarna är att den fungerar sämre i minusgrader, man måste känna till den kortaste tiden som hela sensorn utsätts för ljus samtidigt om man använder blixt, man brukar tala om blixtsynktid (normalt mellan 1/30 – 1/250 sekund) och att slutaren låter.

Här har jag använt en längre slutartid (1/160 s) för att fånga farten i bilden.

Här har jag använt en längre slutartid (1/160 s) för att fånga farten i bilden.

Nu vet du vad slutaren är men hur påverkar då slutartiden den bild du tar. Låt mig ta tre exempel på bilder du kan tänkas ta och förklara vad olika slutartider gör för bilden. Första situation, du skall fota ett ängslandskap, här spelar slutartiden oftast väldigt liten roll, utan du fokuserar på andra saker som att få ett bra skärpedjup med hjälp av bländaren och därigenom bestäms slutaren för dig. Andra situationen, du skall fota en fågel som sitter en bit bort och du har ett 300 mm teleobjektiv på kameran, här blir genast slutartiden viktigare för det finns en tummregel som säger att man minst skall använda samma slutartid som brännvid, i mitt fall en slutartid på 1/320 sekund (närmst möjliga över 300), för att få en skarp bild. Här spelar alltså valet av slutartid väldigt stor roll för hur den slutliga bilden blir. Situation tre, du skall fota en löpare, här måste du bestämma dig vad jag vill förmedla med bilden, vill du ha rörelse oskärpa i bilden för att förmedla fart, alternativt frysa motivet för att få en så skarp bild som möjligt, i första fallet använder man en länger slutartid i det andra en kortare, och nej jag kommer inte tala om vad som är rätt eller fel.

Två små varningar, om man väldigt långa slutartider (över flera minuter) riskerar man att skada sensorn pågrund av överhettning, är ni osäkra kolla i er manual. Likaså kan uppvärmning av sensorn leda till mera brus i bilderna, jag har aldrig råkat ut för något av detta men jag vill i alla fall göra er medvetna om att risken finns om än liten. Vill ni läsa mer gör det här.


Andra bloggar om: , ,


Att se sådant här gör ont

Som användare av Canons kameror, gör det ont att se bilder som de här.

Bloggen firar snart en månad

Det känns faktisk ganska märkligt att det snart har gått en månad sedan jag startade den här bloggen, jag hade bara en vag ide om vad jag skulle skriva om, klart fanns det en rädsla för att det skulle bli några få inlägg och sedan inget mer, men ju mer jag skriver ju mer saker kommer jag på att jag vill skriva om. Att folk sedan verkar läsa de jag skriver är ju kul, att sedan få dem att lämna en kommentar skulle ju vara jätte kul bonus. Att få igång en dialog med läsarna får bli mitt nästa projekt, så jag börjar direkt, har ni några frågor om foto, teknik, eller bildbehandling ställ dem gärna så ska jag svara efter bästa förmåga, eller har ni andra tips på vad jag ska skriva om säg bara till._MG_8143

Vad är bländare

Bländare är ett mekaniskt “draperi” för att skärma av ljuset i objektivet, men det är oftast inte det man menar när man pratar om bländare utan det är öppningen i detta draperi man syftar på. Bländartalet som det heter om man skall vara korrekt, är ett relativt mått vilket gör det möjligt att jämföra olika objektiv med olika brännvid, vid samma bländartal släpper alla objektiv i genom lika mycket ljus per tidsenhet. Bländartalet fås genom att dividera brännvidden med ljusöppningen (diametern), låt mig ta ett exempel ett objektiv har en brännvidd på 80 mm och vi har det inställt på bländare 16, 80/16 = 5 [mm] vi har alltså en öppning i objektivet med en diameter på 5 mm, det är pågrund av denna division som ett litet bländar tal ger en stor bländar öppning. Man brukar också tala om bländarsteg, om man ökar bländartalet ett bländarsteg minskar man mängden genomsläppt ljus med hälften. Man utgår från bländare 1 och använder en faktor ?2, vilket ger bländartalen 1, 1.4, 2.8, 4, 5.6, 8, 11, 16, 22 …

Ibland pratar man om ljusstyrkan på ett objektiv och vad man då syftar på är också bländartalet och det brukar stå angivet på objektivet, antingen som ƒ/4 eller 1:4 eller F4 om det aktuella objektivet har ett maximalt bländartal av 4, ibland på zoomobjektiv står det 1:3.5-5.6 vad det betyder är att den största bländar öppningen varierar med brännvidden, 3.5 på kortaste och 5.6 på största brännvidden. Ljusstarka objektiv är dyrare än ljussvaga därför att de kräver mer glas och blir av samma anledning tyngre, för att räknas som ljusstarkt måste ett fast objektiv ha ett bländaretal på 2 eller lägre medans för en zoomar räcker det med 2.8.

Bländare 32

f 32

f 2.8

f 2.8

Bländare påverkar inte bara hur mycket ljus som släpps in till sensorn den påverkar också hur stort skärpedjup man får i bilden, stor bländaröppning kort skärpedjup och liten bländareöppning ger stort skärpedjup. Detta utnyttjar man flitigt vid porträtt fotograferingar, eller när man vill lyfta fram en sak i bilden för iakttagaren. Objektiv är i allmänhet sämst på sin största bländaröppning, därför pratar fotografer ofta om att blända ner ett eller två steg, vilket i praktiken är att medvetet välja ett annat bländartal än det minsta. Objektiv brukar vara som bäst någon stans mellan bländare 5.6 och 11 och inte alls som många tror på sitt största bländartal, anledningen är överstrålning eller diffraktion som är en egenskap hos ljus. Vill du läsa mer kan detta vara en bra start.

Lite kuriosa är att autofokusen på Canons systemkameror arbetar lite olika beroende på objektivets lägsta bländartal, för även om man använder ett annat bländartal vid skälva fotograferandet ser du alltid bilden i sökaren på objektivets största bländaröppning. Har du ett ljusstarkt objektiv 2.8 eller lägre kan en eller flera autofokus punkter mätta kontrasten både horisontellt och vertikalt, har man ett ojektiv med mindre bländaröppning mäter det bara horisontellt. Om man använder telekonverer och hamnar på en minsta bländare av 8 brukar autofokusen inte alls funka av den enkla anledningen att kameran själv stänger av den, titta i databladen för de olika modellerna för mer info. _MG_1116_MG_9937


Andra bloggar om: , ,


Ytterligare en konstig kamera test

Det håller inteRåd&Rön hade i juni numret ett test av digitala systemkameror, som likt ICA kurirens test blandar friskt mellan kameror i olika segment. Jag hörde talas om testet genom den här tråden på fotosidan.se, och gick förbi biblioteket för att läsa testet själv. Döm om min förvåning när tidningen uppger felaktiga värden på flera kameror och särskilt på Nikon kamrerarna, jag använder visligen kamera tillverkarnas egna siffror och jämför med, men skulle de vara felaktiga hade nog någon gjort upptäckten före Råd&Rön. Detta är också något som Nikon har uppmärksammat och skickat ett öppet brev till tidningen, läs det och svaret här.

Detta belyser ytterligare en gång hur svårt det är att betygsätta kameror, och att jämföra dem med varandra, testets vinnare är Canon 1000D och testets sämsta kamera är Nikon D90. Jag har själv använt båda kamerorna och skulle jag välja mellan dessa två kameror skulle jag välja en D90 alla gånger, det är helt enkelt mera kamera. Värt att notera är att Canon 1000D kostar ca hälften (5000 kr) av vad en Nikon D90 kostar, och Råd&röns test går tvärt emot den samlade fackpressen. Jag tycker det är synd att Råd&rön publicerar ett test som är så ofullständigt och i visa stycken felaktigt, för det vilseleder bara folk.


Andra bloggar om: , , ,


Teknikblogg

Jag Om inget annat nämns är bilderna i denna blogg tagna av mig Johan Beijer

Disclaimer

Alla som står i denna blogg är enbart mina åsikter och felaktigheter kan förekomma. Jag ansvarar heller inte för innehållet på sajter, bloggar eller andra internetkällor som länkas till från denna blogg. Alla varumärken och produkter som nämns är de enskilda företagens varumärken.